För ca 50 köttbullar

• 1 kg finmald blandfärs
• 3 dl ströbröd
• 1 ägg
• 1 riven stor gul lök
• 2 dl vatten
• Ett kryddmått kryddpeppar (eller efter smak, detta är en mild variant)
• En tsk svartpeppar (eller efter smak, detta är en mild variant)
• En tsk salt (eller efter smak, detta är en mild variant)
• En msk skånsk senap (eller efter smak, detta är en mild variant)
• Några rejäla stänk worscestershiresås.

Allt röres samman noga. Ju mer du rör det samman, desto finare blir smeten och ju bättre håller den samman. Extra viktigt om man t ex använder sig av ICAs på tok för grovmalda färs. Vissa hackar och steker löken, men jag föredrar riven rå lök i smeten, som ger tydligare smak och gör att den inte faller samman lika lätt som med stekt. Rulla köttbullarna efter önskad storlek (jag föredrar personligen när de inte är för stora). Stekes varsamt i rikligt med smör med medelhög värme och vändes regelbundet (ca 10 minuter per omgång, men det får man testa sig fram genom att dela en av de större köttbullarna på järnet). Blandfärs eller fläskfärs ger bäst resultat. Att bara använda nötfärs blir för torrt. Glöm inte att provsteka en klick smet först, för att se att du gillar resultatet.

Under tiden jag donar med detta, kan sidan byta skepnad flera ggr.

Tricket med en god pizza är en god pizzadeg. Det är också här som jag länge har tyckt att det har varit svårt att lyckas. Jag tycker fortfarande att det hela hyser en del mysterier eftersom ibland kan jag tycka att jag har kommit på knepet för en god pizza, så gör jag annorlunda en annan gång och så lyckas det ändå. Men några saker kan jag väl iaf säga. Stirra dig inte blind på mängderna nedan, det här handlar helt om konsistens och det kan variera beroende på mjöl osv.

Deg till en plåt:

• 25 g jäst
• ljummet vatten, ca 2 dl (alltså vatten över 30 grader, men ej över 46 typ, för då dör jästen)
• 4 dl mjöl (obs ca!)
• 1 msk honung
• 1 tsk salt
• 1 msk olivolja

1 Blanda ut jäst i vattnet i en bunke. Tillsätt 1 dl av mjölet, blanda runt. Du ska få en lös gröt/soppa. Blanda även i honung, den hjälper jästen ytterligare. Låt denna jäsa i 20 minuter. Detta är en sk fördeg, som förbättrar jäsningen. Blanda sen ner resten av mjölet + olja och salt. Det du söker efter här är en deg med rätt så klistrig konsistens faktiskt. Knåda runt den rejält (alt matberedare). Den får inte bli torr och fast som en bröddeg, då kan du lika gärna slänga den och börja om eftersom det i regel inte går att tillsätta mer vatten i efterhand. Låt sen degen jäsa i 1 timme på varm plats, eller till att den helt enkelt slutat höja sig.

2 Här passar det utmärkt att fixa med allt annat. Göra en tomatsås (här duger fin kall tomatpure blandat med lite vatten+lite salt utmärkt!). Riva ost (det går faktiskt åt nästan 500 g till en pizza, och tycker man det räcker kan man med fördel frysa in överskottet). Använd en hushållsost eller en mild präst/herrgård. Mozzarella är både smaklöst och extremt vattnigt (skapar pölar på pizzan av vatten) och enligt många vinnande pizzabagare extremt överskattat! Undvik vällagrade ostar, det kan bli lite för salt i slutändan. Jag brukar ha lite finskuren rökt skinka på mina pizzor. (Tycker inte om bacon som vissa recept föreslår.) Både ananas och inlagd röd paprika är gott att ha på. Även några blad färsk basilika är utmärkt. Klassiker som skivade champinjoner funkar givetvis utmärkt, men skiva alltid tunt! När pizzan kommer ur ugnen kan man göra på som pizzerian och även slänga på lite torkad oregano.

3 Smörj plåten med smör. Inte olja! Av två skäl: Dels håller sig smöret på plats när du lägger på degen bättre, dels blir det faktiskt mycket mer frasigare av smöret. Något med karamellisering, fråga mig inte om kemin, jag vet bara att massor av duktiga kockar är kassa på det här och påstår att olja går lika bra – det gör det alltså inte alls det! Du ska inte använda bakplåtspapper heller eller bara kasta på mjöl på plåten. Mjölning funkar kanske om man har en stenplatta, men inte på plåt med en mjuk deg.

4 Knåda sen degen igen. Kavla ut den tunt på bakbord. Nu kan du mjöla rätt rejält så att du slipper att den fastnar. Det gör inget om den går sönder heller, det går bra att lappa igen och dra det viktiga här är att den är mjuk och tunn, inte att den är vacker. Det syns inte under ingredienserna sen.  Kavla inte ut över kanterna, det blir bäst med lite marginal. Pizzor som är stora med höga kanter  tenderar att samla på sig massor av vätska i mitten. Får du deg över, släng eller gör en pizzaplåt till. Jag brukar i regel faktiskt göra två plåtar när jag är igång. Det mättar aldrig helt med bara en! Gör den inte tjockare. Så tunn som du bara kan är tricket. Du kommer märka vad jag menar om du gör den för tjock, för då tappar den helt sin frasighet!

5 På med tomatsås och övriga ingredienser. Grädda i 250 grader mitten av ugnen i ca 10 minuter tills det börjar bli lite små färgfläckar på den smälta osten.

Klart!

Conselinnesill en medelstor form för 2-4 pers.

• Finhacka en grön gurka, ett par dl inlagda rödbetor och fem-sex kokta ägg. Anpassa mängderna efter din form.
• Bred ut ett lager matjessillbitar i botten på en form. Ca 2-6 burkar beroende på formens storlek.
• Version ett: Täck över med 5 dl gräddfil. Version två: Täck över med en röra på majonäs, vispgrädde, paprikapulver och så finhackad dill överst. Samma mängd som i version ett.
• Fördela varje hackad ingrediens i smala diagonala mönster. Ju finare du gör det, desto bättre ser det ut. Det är ju presentationen som egentligen är hela grejen. Jag är själv utan talang på den fronten. (Det var förövrigt första ggn jag gjorde det nu, så resultatet ska bli finare till nästa gång.)
• Avsluta med en riklig krans av finhackad gräslök runt om.

Serveras med kokt (färsk) potatis, kall öl och snaps.

En favorit hos mig på senare tid är hemmagjord tomatsås som både är superbilligt och supergott. Men är det något att skriva om? Ja det tycker jag eftersom de flesta som gör sån inte vet vad de sysslar med. Poängen med god tomatsås är att den ska smaka gott av just tomat. Nätet är fyllt av usla recept där detta inte lyckas. Nyckeln till en framgångsrik tomatsås ligger i råvarorna och hanteringen av dem. Inga magiska ingredienser öht. Jag har prövat mig fram med massor av alternativ och sätt och kommit fram till att jag föredrar följande sätt att göra en god tomatsås som med fördel serveras till lämplig pasta (gnocchi, penne, spagetti). Med fördel hemmagjord pasta såklart.

Tomtatsås för en person.

1. En burk hela eller filéade tomater av fin kvalitét. (Mutti eller Saltå Kvarn tex). Ej krossade, som i regel är sämre. Plocka bort ev skal.
2. En liten gul lök, eller en halv stor.
3. Två vitlöksklyftor
4. Färsk basilika (alt salvia)
5. Smör och olivolja
6. Salt och svartpeppar efter smak
7. 1 kryddmått torkade chiliflakes eller färsk chili (obs var försiktig, krydda varsamt)
8. Ett par extra dl vatten
9. Frivilligt, men attans trevligt: Bacon eller parmesan.

Samtidigt som du sätter på pastavattnet så river du ner löken i ett stekjärn på medelvärme. Det blir finare om man river än om man hackar, men det är en smaksak om man vill känna lökbitarna. Låt den puttra i en matsked olivolja och en rejäl klick smör. Ca 50-50 av varje (smöret ger en nötig smak, olivoljan en medelhavskaraktär). Låt den puttra tills den börjar bli glasig, dvs ett par minuter. Tillsätt sedan vitlöken som du antingen finhackar, river eller pressar (jo pressar, det här tramsiga avoget för pressad vitlök som spritt sig över riket är dravel).

Tillsätt sedan tomaten. Hacka sönder de hela tomaterna i järnet. Tillsätt chili, salt, peppar och även vatten och låt det sjuda på svag värme tills pastan är klar. Den bör ha 15 minuter på spisen för att koka samman och få fram de rätta smakerna. Hacka nu i rejält med basilika på slutet och servera det hela som det är med pastan. Gott som extra tillbehör eller variation är att lägga till knaperstekt finhackad bacon på slutet av koktiden på såsen, eller bara helt enkelt servera såsen med finriven parmesanost som tillbehör. En tredje variant på tomatsås som vissa tycker om är att tillsätta lite torrt vitt vin i den. Men då börjar vi komma in på en avsevärt dyrare maträtt.

Pastan kan du servera som den är till såsen alternativt lyxa till den. Om du tex har hemmagjord potatisgnocchi är det väldigt gott att efter att den är färdigkokt låta den snabbt få steka upp i stekjärnet i lite salvia-smör. Dvs rejält med smält smör + färsk salvia under några sekunder. På så sätt får du en ännu lyxigare upplevelse.

Uppdatering: Men varför inte göra det på färska tomater? Blir ju ännu finare! Mja, om du inte har tillgång till solmogna tomater från egen trädgård så blir det inte alls det. I regel är det mycket mer smak i fina burktomater. Men man kan tillsätta ett par färska tomater i såsen om man vill. Den blir inte sämre av det så länge man håller basen i en bra burktomat. Men se till att skala dem isåfall. Tomatskal i mat är inte trevligt.

Sitter här med händer som värker och doftar starkt av selleri. Jo, ibland övergår min huslighet min ork. Köpte mig ett par kg grönsaker som jag skar upp i fina bitar. Rotselleri, morot, palsternacka, zuccini, lök och champinjoner. Sedan paketerade jag det i påsar i frysen. Lagom påsar till bolognese för två eller andra rätter så som minestrone eller lasagne där denna grönsaksbas kan tänka sig passa. Sanslöst bra till just bolognese skall sägas. Men sanslöst jobbigt att tillverka också. Att skala och finhacka grönsakerna till 7 påsar tog mer än en timme av oavbrutet hackande. Värt besväret? Därom tvistar de lärde. Känns bra nu när det är gjort iaf.

Jag ville med den här bloggposten säga tre saker. Dels detta tips. Dels att bloggen lever, men också dels att den förhoppningsvis skall bli mer aktiv igen (mycket har ju hänt, men tyvärr inte dokumenterats här).

Möjligen ska den anpassas lite mer efter Lundagillets transformering till ett sällskap som inte bara gillar mat, men även geologiska utflykter. Vi är ju trots allt en bunke lundastudenter med rötterna i naturvetenskaper, varav merparten sysslar med geologi. Jag tror det kan bli bra att omforma sidan till att även inkludera våra utflykter. Men vi får se.

Så här blev årets trenne julsillar hos Daniel på Lundagillet.

Löksillen - Smakade gott av lök och med en ton av kryddpeppar i bakgrunden, men tyvärr även fisk. Paradoxen kring goda fiskrätter är ju att den inte ska smaka starkt av fisk (omega3-oljor). Det är ju detta som tex gör att det är så stor skillnad mellan billiga och dyra frysta laxfiléer där de flesta av oss stöter på fenomenet. Misstänker att jag måste krydda starkare 123-lag i grunden nästa gång innan jag lägger in det i just lök-lagen. Har kvar nästan allt. Recept: Gravade färska filéer (frysta). Därefter klassisk 123-lag med kryddning (kryddpeppar, lagerblad, svartpeppar). Därefter ny 123-lag med gul och röd lök + kryddpeppar.

Senapssillen – Smakade riktigt bra. Tydlig smak av skånsk senap. Kryddig och med sting av ättikan. Samma sill som användes till löksillen, men utan fisksmaken. Var populär och gick åt nästan helt. Recept: Samma som löksill i grunden, men istället för klar lökinläggning gjorde jag en krämig senapsinläggning (skånsk senap+vanlig senap, svartpeppar, ättika, vispgrädde, socker, dill, hela svarta senapskorn)

Sherrysillen – Första ggn jag gjorde den här sorten. Använde recept av moster. Inlagd sill gjord på matjessill. Speciell smak som kanske inte tilltalar alla då det i princip mest smakar som en matjessill som blir söt-syrlig. Snäll, god eftersmak av just matjessillen. Skulle nog kryddat den lite hårdare med mer ättika och sherry. Går säkert att utveckla om man funderar över kryddningen lite annars tror jag det möjligen mer är en midsommarsill än julsill då den liksom försvinner mot lök och senapssillens starka smaker. Var också ganska populär. Recept: Matjessill på burk, sen marinad i 3 timmar innan servering (av tomatjuice, sherry, socker, ättika, sharlottenlök, dill, svartpeppar)

Mer detaljerade recept fås på begäran.

Nej den amerikanska klassikern Root Beer, som man har hört talas om i massor av amerikanska filmer och serier var verkligen ingen höjdare. Rent ut sagt äcklig. Eftersom överaskningsmomentet nu är över från Birch Beer så får den här drycken en nolla i betyg (0 av 5). Jag avråder å det starkaste från dessa två drycker. Med undantag för tävlingar i mandom eller annat så ska dessa drycker ej förtäras!

Jag har testat en del av Boylans andra produkter, t ex deras cola och dessa är i regel väldigt goda med en väldigt naturlig och mild smak. Boylan Birch Beer, alltså björköl (dock utan alkohol) är något helt annat. Direkt när den öppnas så slår en frän och stark doft emot en likt en bredsida och inte är det en björkskog man tänker på. Först kan jag inte identifiera doften och var jag känner igen den ifrån, men sen slår det mig att det ju är liniment. Klockrent liniment och inte diskret heller. En stark parfyrmerad dryck som jag i princip hade hällt ut i vasken om det inte vore för att den kostar 17 kronor för 33 cl. Färgen är vackert mörk och drycken ser ju iaf rätt så aptitlig ut.

Men gott var det inte även om merparten av smaken av liniment troligen kommer från doften och inte från något smaklökarna i sig kan uppfatta. Min ömma sambo, som inte har luktsinne (nej hon har inte det) förstod ingenting. För henne var detta en god söt liten dryck.

Jag antar att det här är ett klockrent exempel på en smak man antingen älskar eller avskyr (och att man har ett luktsinne). Jag tror dock att man måste lära sig uppskatta något som smakar/doftar liniment. Betyget blir 1 av 5. Den undviker en nolla i betyg bara på basis av att den trots allt smakar så absurt att man nästan börjar skratta.

• 500 g blandfärs (blandfärs är alltid bäst)
• 0.5-1  gul hackad lök
• 1 vitlöksklyfta
• 1 tärning mörk oxbuljong eller motsvarande
• 1 tsk worchestersås
• 1 matsked vinäger
• 50 g bacon
• 10 skivade färska champinjoner (inte för stora bitar)
• 2.5 dl vispgrädde (eller mer om du vill ha en lösare sås, går att använda creme fraiche också)
• 1 skvätt konjak/lagrad rom (kan uteslutas)
• 1 tsk paprikapulver
• 1 tsk spiskummin
• 1 tsk svartpeppar
• ett par matskedar ketchup
• ett par matskedar chilisås
• 1 tsk sambal oelek eller motsvarande
• 1 bytta med ca 0.5 l vatten till hands

Finhacka baconet. Bryn upp det. Bryn sedan färs, svamp och lök ordentligt på rejäl värme i baconfettet och med baconet, ingen halvmesyr. Tillsätt ev mer smör om det är för ”torrt”. Tillsätt sen alla kryddorna (plus ketchup, chilisås, worchestersås och vinäger) och fräs upp dem ordentligt så smakerna kommer fram. Slå sedan på vatten + buljong allt eftersom och reducera. Repetera detta tills vattnet är avdunstat. Bör ta en 10 minuter ungefär. Detta är tricket som drar fram smakerna rejält ur stekningen. Du ska nu ha en ganska ”torr” färs utan speciellt mycket vätska alls om du gjort rätt, slå nu på spriten sist och rör om. Häll sedan på vispgrädde och låt puttra upp snabbt.

Servera denna ganska fasta sås med spagetti eller papardelle eller i en rejäl lasagne. Det viktiga i det här receptet är alltså inte de exakta ingredienserna, utan att få fram en smakrik köttig sås där syrlighet, sötma, kryddor och framförallt sälta känns och det uppnås genom hög värme och rejäl bryning samt reducering av vätska som ”kokar fram” alla smakerna. Man ska absolut inte utesluta ketchup tex, då det ger både syrlighet och sötma och beter sig trevligt när det får vara med och brynas.

Det här är ingen elegant sås, det här är en rejäl sås. Den går snabbare att göra än en bolognese och är enligt mig godare.